Boktips för förtvivlade föräldrar

När äldste sonen var i tvåårsåldern köpte jag Trotsboken av Malin Alfvén och Kristina Hofsten. Sonen har hunnit gå igenom flera så kallade trotsperioder sedan dess, och nu är det lillebrors tur. Så fram med boken igen.



Det här är en tröstande, lugnande och uppmuntrande bok. Precis vad jag, och vad jag tror att de flesta andra föräldrar i samma situation, behöver. För när barnen går igenom de här faserna så känner man sig så ledsen och maktlös. Man är orolig att det ska vara något ”fel” på ens barn, och man känner sig som en dålig och misslyckad förälder.

Här får man inga supernanny-tips om hur man ska hantera världens jobbigaste unge. Men man får en förklaring till varför barn i en viss ålder beter sig som de gör. Bara det underlättar faktiskt, att man vet varför de gör som de gör, och kanske till och med att det är nödvändigt för deras utveckling att göra så. Man får enkla tips, som kanske inte så mycket handlar om att lösa problemen, som att hantera dem och stå ut med dem under den tid de varar. Och det finns en mängd citat från andra förtvivlade föräldrar som beskriver sina besvärliga barn. Det är också en tröst att man inte är ensam.

Ett par citat ur avsnittet som handlar om tvååringar.

”Studier har visat att det uppstår småkonflikter mellan 2-3-åringar och deras föräldrar var tredje minut och större konflikter tre – fyra gånger i timmen.”

Tack gode Gud – det är inte bara hos oss det är bråk hela tiden!

”Många föräldrar är ovana vid att säga ifrån och vida att hävda sig. Vi har hört att man ska prata lugnt med barnen och vi blir förtvivlade och får skuldkänslor när det lugna samtalet i stället blir en våldsam konflikt där vi skriker som dårar och till slut använder ren styrka för att tvinga barnet. (…) Ett riktigt kraftigt utbrott slutar ofta med att barnet blir ledset och gråter. Då får vi föräldrar ännu mer dåligt samvete. Men utbrottet är inte färdigt förrän gråten kommer. Först då har barnet förstått att föräldern menar allvar med sitt motstånd.”

”Det är lätt hänt att man får en dålig ”bråkvana”. Att man som förälder ger barnet motstånd hela tiden, om barnet trotsar mycket. Då kan det vara klokt att stanna upp och tänka efter: Vad är verkligt viktigt att bråka om? Och så strunta i en del bråk. Konsekvens är inte så viktigt under just de här trotsperioderna. Nu vet barnet ändå oftast vad det är som egentligen gäller. Därför gör det inte så mycket om vi gör avkall på en del principer för ett tag.”

Thank you, för vem orkar vara så himla principfast när man bara vill överleva dagen.

Boken täcker barns utveckling upp till tonåren, och det finns också ett avsnitt om extra krävande barn. Jag tycker att den är bra för den får mig att känna mig som en lite mindre dålig mamma…