Varje gång en känd person begår självmord svämmar tidningar, bloggar och sociala medier över av känslosamma uppmaningar om att vi måste våga prata om psykisk ohälsa. Jag har dock funnit att detta ofta är ganska tomma ord. Få är beredda att verkligen höra någon annan berätta om sin ångest och förtvivlan. Fortfarande råder normen att man inte ska prata offentligt om sånt. Normer är dock till för att ifrågasättas så jag pratar på. Nu under hösten infaller två viktiga dagar, den 10 september är det den internationella suicidpreventionsdagen och en månad senare, den 10 oktober, är det världsdagen för psykisk hälsa. Jag vill uppmärksamma dessa dagar genom att presentera en första hjälpen-låda vid psykisk ohälsa.
Lika viktigt som det är att ha plåster och huvudvärkstabletter hemma, lika viktigt är det att ha en låda med lindring att ta till när vi drabbas av själslig smärta. Jag säger när och inte om, för de allra flesta av oss drabbas någon gång i livet. Precis som med kroppsliga åkommor är det inte rättvist fördelat, och vissa har större anlag än andra. Tråkigt men sant. Det kan drabba oss helt utan synbar anledning eller efter omvälvande händelser i livet. För en del är det en engångshändelse andra drabbas av återkommande perioder av ångest eller depression. Den första hjälpen-låda jag nu presenterar är ett "survival kit" att ta till i den akuta fasen, innan man får professionell vård men många gånger kan dessa första förband räcka, de kan begränsa skadorna så att vi inte ens behöver söka vård. Ofta blir vi väldigt rädda när vi drabbas av plötslig ångest eller allvarlig nedstämdhet och själva rädslan är det som skadar oss mest. Det går att ta sig igenom en panikångestattack om man bara vet hur man gör. En dag av totalt själsmörker kan man många gånger vänta ut, nästa dag kanske det går lättare att andas igen. Första hjälpen-lådan ska hjälpa oss att hantera den där första dagen eller första natten. Ibland behöver vi söka vård men inte alltid. Ibland behöver vi söka vård men vi kan vänta till nästa morgon eller nästa vardag. Psykakuten är inget kul ställe men det är bra att den finns. Dock är det ingen höjdare att sitta där en natt och vänta i timmar på sin tur. Ofta är det bättre att vänta till nästa dag även om det känns som att man håller på att gå sönder. Men det finns också tillfällen då man inte ska vänta utan åka direkt. Första hjälpen-lådan kan också göra det lite lättare att avgöra om det är dags eller inte.
Jag önskar särskilt att alla tonårsföräldrar tar sig tid och uppmuntrar sina barn att göra sin egen första hjälpen-låda. Hjälp dem att komma igång - men lägg er inte i vad de fyller sin låda med! Just tonåringar och unga vuxna är särskilt sköra när psykisk ohälsa drabbar dem. De har ofta inte hunnit härdas av livets motgångar och kan väldigt lätt skuldbelägga sig själva. En tonåring som mår psykiskt dåligt är ofta mest av allt rädd för att föräldrarna ska få veta. Det är en irrationell rädsla eftersom föräldrarna inget hellre vill än att barnen ska känna förtroende för dem så att de kan hjälpa dem. Dock spelar det ingen roll att rädslan är irrationell - den är lika stark ändå. Just därför anser jag att föräldrarna ska trycka särskilt noga på att barnen ska upprätta en lista med vuxna personer att prata med. Personer som inte är föräldrarna. Självklart ska vi samtidigt förmedla att de alltid är välkomna med sina problem men genom att hjälpa ungdomarna med detta visar vi dem respekt, vi visar att vi vill att de ska få hjälp men att vi förstår att det finns saker som de inte vill prata med föräldrarna om. Även om vi själva tycker att de kan prata med oss om allt. Det handlar inte om att vi skulle ha en dålig relation med barnen utan det är helt sunt att de inte vill prata med oss om allt, det är en del av utvecklingen mot självständighet och det handlar också om att de ofta vill skydda oss vuxna. Det behöver vi också respektera.
Jag tror att det är en poäng att ha en rent konkret låda, väska, hylla eller vad som nu passar, där man samlar saker som kan vara till hjälp när livet gör ont. Anledningen är att när ångesten har oss i ett järngrepp eller vi får panik - och då menar jag bokstavlig panik - över de tankar och känslor som sköljer över oss, då tänker vi inte klart. Då kommer vi inte ihåg alla saker som faktiskt kan hjälpa oss. Tankarna är blockerade så vi minns inte vilken musik som kan lindra förtvivlan eller vem vi kan ringa till som kan hjälpa oss genom natten. Det är detta som är hela poängen med första hjälpen-lådan, att den ska finnas där, lättillgänglig och full med konkreta saker som kan lindra.
Du hittar första hjälpen-lådan här.
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
måndag 7 september 2015
Därför behövs en första hjälpen-låda vid psykisk ohälsa
Etiketter:
depression,
livet,
psykisk ohälsa,
ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar