Jag har en kroppsbyggnad som gör att jag aldrig kommer att bli en späd och spinkig kvinna. Det är ingen ursäkt för att jag inte ska hålla mig i form utan bara ett konstaterande. Jag är en kvinna med kurviga former också när jag går ner mycket i vikt. Just nu är dock mina former rundare än vanligt och jag har gått upp ca 10 kilo på relativt kort tid. Det finns olika orsaker till det, sådana som det är svårt för mig att påverka och sådana som jag i allra högsta grad är delaktig i. Jag är övertygad om att jag kommer att kunna bli av med de flesta av dessa kilon men det får ta den tid det tar. Just nu är mitt fokus att inte öka ännu mer. Det är ju en logisk början. Någon vikthets känner jag inte och det handlar för mig inte om att passa in i någon norm. Jag mår bara inte så bra när jag är så här tung. Jag blir trött och flåsig och det sliter på kroppen. Det är till 90% av rena hälsoskäl som jag vill gå ner i vikt.
Men bara för att jag vill förändra min kropp så som den är nu betyder inte det att jag föraktar och hatar mig själv och min kropp. Jag tycker om mig själv och det tror jag är en grundförutsättning för att också kunna förändra sig själv oavsett om det handlar om yttre eller inre egenskaper. Att förändra sig själv med hat och förakt som drivkraft är dömt att misslyckas då förändringsarbete är smärtsamt och svårt. Det innebär motgångar och om jag hatar mig själv kommer motgångarna bara öka hatet mot mig själv.
Det finns många sjuka normer i vårt samhälle, inte minst beträffande utseende och vikt. Det behöver jag inte skriva mer om - det har så många andra redan gjort. Därför tycker jag att det är så bra att det har uppstått olika motreaktioner. Människor som vågar visa upp kroppar som är perfekta men inte perfekta enligt normen. Kroppar som ser olika ut, kroppar som har levt och använts och som bär på en historia. Det är så viktigt att visa att alla kroppar faktiskt får synas. Ingen ska behöva gömma sig. Man får vara glad och tycka om sig själv trots att man har skavanker. Människor och kroppar har samma värde oavsett hur de ser ut. Skönhet kan vara så många olika saker.
Den här veckan har det varit en hetsig debatt i sociala medier kring kroppar till följd av ett TV-program. Som vanligt har representanter för båda sidor i debatten gått långt över anständighetens gränser i sina kommentarer.
På ena sidan står de som med glädje visar upp sina kroppar trots att de inte passar in i den i dubbel bemärkelse smala normen. Det är kvinnor (mest kvinnor) som hävdar sin rätt att få finnas och synas och tycka om sig själva så som de är. Det innebär inte att de nödvändigtvis tycker om allt med sina kroppar, de kanske vill förändra saker men kan ändå känna självrespekt. Detta kan inte kvinnorna på den andra sidan förstå. För dem är det ohälsosamt med tjocka kroppar och de menar att genom att stolt visa upp sina runda magar och omfångsrika lår så uppmanar man en ohälsosam livsstil, man uppmanar andra att vara lata, sitta i soffan och äta chips. Dessa smala viktfanatiker tror sig dessutom veta att alla som i deras ögon är överviktiga mår dåligt både fysiskt och psykiskt men att de inte vågar erkänna det och att de enbart hittar på ursäkter för att inte gå ner i vikt. För dem är övervikt oförenligt med lycka.
Jag är bekymrad över att en allt större del av befolkningen är kraftigt överviktig.
Att många är överviktiga är ett problem på grund av de många hälsoriskerna men de enskilda människorna är inte problemet och man kan inte säga något om en människas livsstil bara genom att titta på hennes kropp. Det går inte att se varför en kropp ser ut som den gör. Och den fylliga kropp du ser kanske var ännu större för ett år sedan - ska då inte den människan få känna sig stolt över att ha gått ner i vikt? Många av de som "döms ut" som feta har i själva verket en god kondition och styrka, de tränar och motionerar regelbundet och äter inte en massa skräpmat. Av någon anledning ser deras kroppar ut så ändå och det handlar inte om lättja.
Den fetmaepidemi som sprider sig i världen är ett problem men det är ett ännu större problem att så många människor, i synnerhet kvinnor, är fulla av självförakt och skäms över sina kroppar, att unga tjejer och killar plågas av ständig ångest över de ouppnåeliga ideal som omger dem. När kurviga kvinnor stolt visar upp sina kroppar handlar det inte om att uppmana till ohämmat ätande av chips och godis. Det handlar om en enda sak: att ingen ska behöva skämmas över sin kropp. Att lycka inte handlar om hur vi ser ut. Ett viktigare budskap kan vi nästan inte förmedla till våra medmänniskor.
Se på dig själv med kärlek, ömhet, förlåtelse och respekt. Det är det allra bästa skönhetsmedlet och när vi blir vän med oss själva kan vi också välja vilka mål vi ska sträva efter och vi kan lyssna till vad vi själva vill och inte styras av vad andra tycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar