Jag vandrar genom intighetens land
med tomhet och vemod hand i hand.
I sanden bakom mig syns inga spår
och ingen vet vart vägen går.
Ett håglöst trampande dag efter dag
är allt som finns kvar av det som en gång var jag.
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
thank you
SvaraRadera