måndag 29 december 2014

Ty det fanns inte plats för dem inne i härbärget...

Stoppa massinvandringen gastar de invandrarfientliga grupperna i vårt samhälle. De som förklär sitt förakt mot andra människor i omsorg om barn, gamla och sjuka. Visst kommer det många människor och knackar på vår dörr, men faktum är att fyra femtedelar av världens femtio miljoner flyktingar tas emot i u-länder. Och nog är det ett större problem att människor tvingas fly från sina hemländer än att vi "tvingas" ta emot dem här?

Men hur vi än ser på saken och vad vi än tycker så är det ett faktum att vi just nu har ovanligt många människor som söker hjälp och trygghet här hos oss. Så var ska vi göra av dem medan de väntar på besked om de får stanna eller inte.  Under hösten har det debatterats kring asylboenden som inte drivs av Migrationsverket,  om företag som tjänar pengar på att driva sådana anläggningar.  Många tycker att det är upprörande och det kan jag hålla med om i de fall där de boende inte har en skälig miljö att vistas i. Men jag tycker inte att det principiellt är fel att Migrationsverket under perioder då trycket är ovanligt stort hyr platser av andra. Staten kan inte själv äga stora anläggningar som står tomma under långa perioder bara utifall att. Så vill vi inte heller att våra skattemedel ska användas. Därmed inte sagt att staten inte ska äga fler boenden än man gör idag.

I den här diskussionen har det från olika håll höjts röster om att kyrkan borde gå in och erbjuda plats åt flyktingarna. Med kyrkan menas Svenska kyrkan, och precis som det ropas om att kommunen ska göra än det ena än det andra utan att man ser att det är vi som tillsammans är kommunen och att kommunen inte har mer pengar än vad vi betalar i skatt, så tycker många att kyrkan ska göra en massa saker men själv vill man inte vara med och betala eller göra något praktiskt. Kyrkan är ju inte heller något mer än sina medlemmar och har inte mer pengar än vad medlemmarna betalar. Myten om kyrkans rikedomar är utbredd och djupt rotad.  Vi som arbetar i församlingarna vet att ekonomin blir allt sämre och vi får hela tiden prioritera bort saker vi skulle behöva göra.

Nu är det alltså många som anser att Svenska kyrkan har en massa fastigheter som står tomma och som skulle kunna användas som flyktingförläggningar. Markservicen skulle dessutom kunna skötas av frivilliga krafter och det hela skulle ge en positiv bild av kyrkan, stärka hennes varumärke om man så vill. Detta uttrycks i insändare i lokaltidningar och kyrklig press men också från Migrationsverket och det har till och med skett samtal i frågan mellan myndighetens företrädare och ärkebiskopen. Jag tycker att idéer ska provas och diskuteras och att det är viktigt att våga tänka nytt. Men den här idén tror jag inte på. Den är naiv och det skulle inte alls gynna kyrkan.

Svenska kyrkans stora fastighetsbestånd är en ekonomisk kvarnsten runt halsen. Allra mest problematiskt är det med alla kyrkor som sällan används, som är dyra i drift, som inte sällan har stora underhållsbehov och som av byggnadsantikvariska skäl inte får renoveras, repareras och byggas om på de ekonomiskt och behovsmässigt bästa sätten. Men kyrkorna är det sista vi gör oss av med och det är också väldigt svårt att stänga, sälja eller riva en kyrka. Men bortsett från kyrkorna äger kyrkan församlingshem i var och varannan by. På många håll används dessa väldigt lite till församlingens egen verksamhet. Det kanske är ett par kyrkkaffen och en handfull minnesstunder på ett år. Är det ansvarsfullt att fortsätta äga dessa byggnader med allt vad det innebär av kostnader? Det finns församlingar som är framsynta och modiga och säljer av så mycket som möjligt av den här typen av fastigheter, oftast med stora protester som följd. Men än så länge finns de flesta kvar i kyrkans ägo och det är ofta dessa församlingshem som nämns av debattörerna som tänkbara asylboenden. Men ärligt talat - hur realistiskt är det?

För det första är församlingshemmen i sammanhanget små lokaler där inte särskilt många skulle kunna rymmas och många små enheter blir naturligtvis dyrare än stora. Om husen inte byggs om (vem betalar) så är det stora sovsalar som gäller och hur lämpligt är det för de asylsökande att bo så under de långa handläggningstiderna? Att aldrig kunna stänga dörren om sig  och i förekommande fall om sin familj, och dag som natt leva så tätt inpå andra människor, med olika kulturer och många gånger med fruktansvärda upplevelser i bagaget.  Är det en typ av boende som vi som kyrka vill ge? Men ännu större problem är att de flesta församlingshem som jag vistats i har mycket få toaletter och sällan någon dusch.  Hygienutrymmena är inte alls dimensionerade för att ha en stor mängd boende, dygnet runt. Ska vi bygga om? Återigen, vem betalar? Köken i församlingshemmen är sällan anpassade eller godkända ens för den verksamhet vi har idag - än mindre för att ge ett stort antal boende frukost, lunch och middag och det finns absolut inte möjlighet för de boende att ordna med egen mat. Att dessutom tro att några "snälla tanter" skulle turas om att på frivillig basis laga mat är verkligen bortom all rimlighet.  Dessutom - vi har en hög arbetslöshet i Sverige,  då ska vi väl anställa människor som utför arbetet. Ibland föreslås även kyrkobyggnaderna som tänkbara boenden men där är det ju ännu sämre med hygienutrymmen och matlagningsmöjligheter. Och den stora frågan - oavsett om det gäller församlingshem eller kyrkor - är vad vi ska göra när församlingen själv behöver lokalerna. Det är ju inte bara några liggunderlag som ska rullas ihop. Och om det är så att vi aldrig använder dessa fastigheter då ska vi inte heller äga dem.

Det är mycket möjligt att det någonstans runtom i Sverige finns fastigheter i kyrkans ägo som skulle kunna fungera som asylboende. Men då äger vi dem fortfarande och har fortfarande kostnader för dem. Det enda sättet att då försvara en sådan användning framför försäljning, är att Migrationsverket får betala mer än vad det egentligen kostar att driva boendet. Och vips så har Svenska kyrkan blivit en av dem som tjänar pengar på flyktingarna.

Jag säger inte att idén om kyrkligt ägda och drivna asylboenden är helt omöjlig men vi kommer inte att kunna göra någon större skillnad. Det handlar om få platser i det stora hela. Däremot är Svenska kyrkan en unik, rikstäckande organisation som skulle kunna samarbeta mycket mer med Migrationsverket och kommunerna när det gäller att ta emot flyktingar, knyta kontakter, engagera, vara medmänniskor med mera. Men det är en annan historia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar