Gott gammalt år

Nu ska vi snart säga farväl till år 2014, ett år som alla andra med toppar och dalar, med mycket vardag och förutsägbarhet men också många oväntade inslag av olika karaktär. Om 2013 var mitt annus horribilis, ett fruktansvärt år, så får nog år 2014 betecknas som ett trevande, nyfiket år. Hur skulle det "nya" livet bli? Det har varit nyorientering på många sätt, en del bakslag och oändligt mycket väntan. Men sammantaget har det ändå varit ett rätt gott år. Ett gott gammalt år som nu lämnar över till vad som förhoppningsvis blir ett gott nytt år. Men vi kör väl en liten årskrönika ändå.

Januari
Nyår tillbringades som vanligt hemma i Halland. Sedan återvände vi till Åtvidaberg med jobb, skola, vardag. Terminen inleddes med personaldagar där jag tillsammans med den kloke JC fick berätta för mina arbetskamrater om hur livet är för mig och vad vi kan göra för att få det att fungera så bra som möjligt på jobbet. Jag hade redan tidigare berättat om min diagnos men nu fick jag tillfälle att förklara lite mer. Det togs emot med blandade reaktioner, men de flesta var positiva och det kändes väldigt bra för mig att göra detta. Här sattes på ett sätt tonen för vad större delen av året skulle komma att handla om - nämligen väntan på att Försäkringskassan skulle godkänna min ansökan om sjukersättning. Först när det blev klart skulle jag kunna "vända blad" som kungen skulle ha sagt.

Detta var också månaden då jag började sjunga i Åtvids kammarkör. Lovely!

Februari
Årets andra månad brukar vara årets värsta månad för mig men i år hade jag tänkt ut en slug strategi. På sportlovet reste vi till Teneriffa och jag kan ärligt säga att vetskapen om att den resan hägrade hjälpte mig att härda ut under vintern och sedan levde vi gott på minnena. Jag insåg att denna strategi är rent livsavgörande för mig så om ca 8 veckor åker vi igen. Det var en underbar resa med skönt väder och glada barn. Fullständigt kravlöst tack vare att vi hade all inclusive, och barnen kunde ligga med varsin surfplatta på rummet medan maken och jag satt kvar efter maten. Många promenader och mycket bad gjorde att Samuels blodsocker höll sig skapligt och ibland kunde han till och med äta glass utan extra insulin. Jonathan pratade dag och natt om vulkanen Teide och utflykten till Loro Parque blev en succé. Där fick vi också två nya familjemedlemmar nämligen pingvinen Pecke och späckhuggaren Späckis.

Februari är också födelsedagsmånad. Jonathan fyllde sex år samma dag vi reste och dagen innan råddade vi med ett litet barnkalas utan några större incidenter. När vi kom hem var det snart Samuels födelsedag men han valde bort kalaset och fick ta med sig ett par kompisar på bio istället. Sån't gillar den här mamman.

Mars
Månaden inleddes med en utflykt till Västervik där världens bästa kyrkoherde välkomnades i sitt nya pastorat. Det var kul att få vara med. Vi hade årsmöte i Diabetesföreningen med föreläsning om LCHF och även om det inte kom jättemånga så är det roligt att se att den föreläsningen faktiskt har hjälpt flera personer till en bättre hälsa. Och så fick jag ju möjlighet att träffa majoren live, vi som bara hade haft kontakt via nätet tidigare. Diabetesförbundets föräldraråd hade möte i Stockholm och i samband med det träffade jag bästa vännen i huvudstaden och vi var på Göta Lejon och såg musikalen Priscilla - Öknens drottning. En härlig kväll!

April
I början av månaden hade Kammarkören konsert i Vimmerby. Det var ett litet äventyr men väldigt roligt. Sedan kom den intensiva påskhelgen vars höjdpunkt var påsknattsmässan. Sådana där nattliga aktiviteter är egentligen inte min grej men just i år var jag knuten till församlingens vuxenkonfirmandgrupp och vi hade konfirmation på påsknatten. Det var en stark upplevelse. Helgen efter åkte vi till Berlin med konfirmanderna - lika underbart som alltid och jättemysigt att få resa med vår lilla grupp. Men trött blir man...

Maj
Konfirmationsmånad med allt vad det innebär av övningar, kopiering av agendor mm. Jag hade två konfirmationer. Först med en liten grupp killar i Björsäter och det var så fint att få göra den gudstjänsten tillsammans med dem. Att jag dessutom fick döpa en av dem på själva konfirmationen var ju helt fantastiskt. Tänk att så tydligt få knyta ihop dopet och konfirmationen. Det är verkligen en nåd. Veckan efter var det mer "traditionell" konfirmation i Åtvid, lika heligt och underbart. Månaden slutade med att vi åkte på minisemester till Södertälje av alla platser på jorden. Peter fick visa barnen var han hade vuxit upp, vi bodde på hotell och besökte Tom Tits experiment. Skönt att komma bort och bara vara tillsammans med familjen efter att jag hade arbetat så mycket.

Juni
April och maj var otroligt intensiva månader med alldeles för mycket arbete. Det gjorde att jag i början av juni fick ett rejält bakslag och var tvungen att dra i bromsen. Det var tufft men också lärorikt. Då blev det väldigt tydligt för mig själv framför allt men också för andra att jag måste vara jättenoga med mina arbetstider. Det har varit enklare för mig att begränsa mig och hålla mig till mitt inrutade schema efter det, även om jag inte alltid lyckats.

Det blev en dagsutflykt till Ullared med tjejgänget - ett skönt avbrott i vardagen. Min bror och hans familj kom på besök och vi var på Harry Potter-utställningen i Norrköping. Två av hans döttrar är minst sagt att betrakta som Harry Potter-nördar och de var ju uppslukade av det hela, men vi andra var kanske inte lika entusiastiska.

Juni var en väldigt vemodig månad då vi steg för steg avvecklade församlingens förskola där också mina egna barn gått. Fastän jag har full förståelse för beslutet att lägga ned var det ändå så sorgligt och jag är tacksam att min yngste son i vilket fall som helst skulle sluta och börja förskoleklass. Annars hade det nog blivit outhärdligt. I samband med församlingens sommarfest firade vi mässa i Gamla kyrkan där förskolans verksamhet officiellt avslutades. Biskop Martin Lönnebo som var med och invigde förskolan för tjugo år sedan genom att knyta ihop, inte klippa, ett band kom nu och knöt upp bandet. Det var en härlig mässa och det kändes väldigt viktigt att få ha den ceremonin som avslut.

I juni öppnades också i all hast ett asylboende i Åtvidaberg. Det blev en väldig turbulens kring det men nu fanns människorna här och vi försökte ta emot dem så gott vi kunde. Det har till och från påverkat församlingen men framför allt kunde vi med glädje se hur några av de ungdomar som varit engagerade i församlingen gick från ord till handling för att välkomna våra nya grannar.

Juli
En sommar med många dop och vigslar där jag särskilt minns den dag i juli då jag kastade mig ut ur komfortzonen och ledde en vigsel på engelska. Så nu är det gjort också. Sedan blev det semester. På den första semesterdagen åkte vi till diabetesmottagningen för Samuel skulle få en cgm, en kontinuerlig blodsockermätare som vi verkligen hade kämpat för att han skulle få. Han hade provat den under våren och den innebär en stor frihet och trygghet och den gör också att jag känner så oerhört mycket mindre stress på många sätt. Den har förändrat diabetestillvaron mycket.

Vi åkte till västkusten, och det var varmt och jag badade varje dag. Underbart. I slutet av juli åkte hela familjen, med både små och stora söner, till London. Det var en helt fantastisk resa, så oerhört kul att få göra detta tillsammans med alla grabbarna och uppleva så mycket tillsammans. Maken fyllde femtio år vilket var anledningen att vi åkte just då och jag tror att han är väldigt nöjd med sin resa.

Augusti
Semestern fortsatte ett par veckor in i augusti.  Vi firade bröllopsdag. Jonathan lärde sig cykla och började förskoleklass. Nu var det tänkt att vi äntligen skulle få en ny kyrkoherde efter att vår gamla chef slutade i november, men tyvärr blev han långtidssjukskriven och den vikarierande kyrkoherden fick fortsätta.

September
På jobbet drog vi igång verksamheten för fullt, jag hade dopsamtal var och varannan dag och årets konfirmander började. Så pang! En natt fick jag ont i magen, på morgonen insåg jag att det med största säkerhet var blindtarmen och efter en något rörig dag opererades jag på kvällen. Hela historien finns att läsa här. Och sedan var den månaden slut. Men medan jag var på sjukhuset kom äntligen det efterlängtade beskedet från försäkringskassan som godkände ansökan om halv sjukersättning. Så nu åker jag tåg och går på bio med pensionärsrabatt haha.

Oktober
Så var det oktober. Det största som hände då var väl att jag "kom ut" på bloggen och berättade typ allt om mig själv och Aspergers. Det var väldigt "terapeutiskt" att få berätta om min resa och jag har fått enormt mycket positiv respons. Efter det hann jag med ett besök i Stockholm där jag först hälsade på en tidigare arbetskamrat och det var galet och underbart och makalöst roligt. Dagen och kvällen innehöll bland annat ett besök i ett inredningsmagasin fast på riktigt och en inte oansenlig mängd vin. Dagen därpå träffade jag en grupp diabetesläkare och sköterskor som utgör styrgruppen för det svenska barndiabetesregistret. Lilla jag utgör föräldrarepresentanten i deras grupp. Intressant på många sätt även om jag får sålla informationen - en del saker förstår jag helt enkelt inte. Sedan var det höstlov och plötsligt var även den månaden slut.

November
Första veckan i november blev det en ny resa till Stockholm - den här gången för att träffa föräldrarådet igen. Kul och intressant. I mitten av november var det meningen att jag skulle ha börjat en kurs i Göteborg men det blev inget med det för det var för få anmälda. Vi åkte ändå till västkusten några dagar, hela familjen, för att vara med och fira mina föräldrars guldbröllop. Väl hemma höll jag på att få fnatt på alla skridskor och badkläder och gympapåsar och matsäckar som skulle packas vareviga dag. Det har en tendens att komma i perioder sånt där. Jag hade förmånen att få sköta Ung Diabetes Instagramkonto under en vecka. Det var jättekul och ledde till många samtal och nya kontakter. Så blev det dags för en ny vända till Ullared, nu med övernattning på hotellet och även denna utflykt präglades av ett visst intag av vin. Roligt var det i alla fall och de flesta julklapparna köptes här. Plus mycket annat. Jag kom hem, blev sjuk och sedan hände det oerhört tråkiga saker. Månadens sista dag var första söndagen i advent som jag firade med gudstjänst och adventsmys, men med sorg och vemod som sällskap.

December
I december ska allt ske, både hemma och på jobbet. Jag bar med mig ett vemod in i den här månaden som hade börjat redan i mitten av november och som hade flera orsaker. Nu, under månadens och årets sista dagar har det börjat lätta, men det är skört. I november fick jag ett nytt skov av min ögonsjukdom och jag hade inte hunnit sluta behandlingen innan en ny inflammation blossade upp dagarna innan jul. Innan dess hade jag hunnit med dubbla julkonserter med Kammarkören och kyrkokören och under höstterminens sista vecka drog jag igång en debatt angående sockret i skolan där jag fick så vansinnigt mycket kritik att jag undrar vad som är fel i vårt samhälle. Hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte tycka att det är ok att barnen får godis i skolan och på fritids men jag fick veta att jag minsann skulle vara tacksam för att pedagogerna gör så mycket bra. Jag tycker att de gör enormt mycket bra saker. Men vi behöver gemensamt göra något åt den utveckling i samhället där vi ger våra barn socker, godis, kakor och glass i tid och otid. Den här diskussionen kommer att fortsätta nästa år och det kommer bli tufft men jag känner stort stöd av många.

Julhelgen firades lugnt och stilla, jag jobbade ganska mycket vilket jag trivs med och jag har börjat försonas med julfirandet och på något sätt kan jag faktiskt numera uppskatta helgen. Mot juldagens kväll blev jag alltmer förkyld och det hör på något sätt också till.

Ska jag sammanfatta året så har det trots allt varit ett gott år. 2014 har varit oändligt mycket bättre än 2013 men det finns fortfarande förbättringspotential när jag blickar framåt. Jag hoppas att 2015 ska bli ett friskare år. Jag hoppas att det ska bli mer stabilt, dels på arbetet, dels i mitt eget liv nu när alla turer med försäkringskassan är klara. Och jag hoppas att jag har lärt mig så mycket om mitt "nya" liv att jag ska kunna skydda mig bättre från djupa svackor.

Så hejdå 2014 - du har varit helt ok. Och välkommen 2015 - jag tar emot dig med glädje och förväntan!