"Oj, nu har den kommit! Boken som jag är med i." Ungefär så sa kyrkoherden för några veckor sedan och jag svarade "Jaha, kul." med klen entusiasm för det var en sådan dag. Men det var absolut min avsikt att titta i den. Någon gång. Längre fram. I den där parallella tidsrymden då alla böcker jag vill läsa ska läsas. Så gick det någon vecka och plötsligt damp den ner i brevlådan som en present från mitt fackförbund KyrkA. Jag började bläddra i den och upptäckte att den var väldigt lockande. Dock hade jag då en annan bok som skulle läsas. Men nu, i slutet av förra veckan, tog jag mig an den, och jag vill hävda att boken Kyrkoherde och kvinna (utgiven på Argument) är en av årets viktigaste böcker.
Förutom att det alltid är trevligt att läsa berättelser om hur kollegor tänker kring sin tjänst så bidrar den med så mycket mer. Utgångspunkten är att kvinnor bemöts annorlunda än män i sin tjänst som chef, och därför intervjuas 25 kvinnliga kyrkoherdar. Man skulle kunna tro att det är en gnällbok om hur hemskt de blir behandlade - men jag tycker verkligen inte att det är så. Det är så olika berättelser kvinnorna bidrar med och jag upplever varken gnällighet, bitterhet eller någon offerroll. Varför är då boken så viktig?
För det första kan jag gissa att den är trösterik för alla kvinnor i chefsposition som upplever att de får ett bemötande som män i samma position inte skulle få. En bekräftelse på att det som händer är verkligt, och att fler delar samma erfarenhet. Men den är också oerhört viktig för alla oss som har att förhålla oss till en chef, i synnerhet en kyrkoherde. Vilka förväntningar har jag på min chef? Agerar jag olika beroende på om kyrkoherden är en man eller kvinna? Och här tror jag inte bara att de kvinnliga cheferna som fastnar i förutfattade meningar kring hur en chef ska vara. "En man ska vara stark och en kvinna ska vara god" sammanfattar en av kyrkoherdarna sin upplevelse. Visst kan också en manlig chef fara illa av att inte leva upp till den manlighetsnorm han bedöms efter. Det är en ganska vass spegelbild läsaren möter och den manar till reflektion kring hur vi bemöter våra chefer.
Många av kvinnorna vittnar om att det framför allt är kring sammanträdesbordet som bemötandet skaver. Därför tycker jag att inte bara alla anställda, utan även alla förtroendevalda borde läsa den. Här finns tydliga exempel på fallgropar att undvika vid exempelvis anställningsintervjuer. Och som jag brukar säga i sådana här sammanhang: Det handlar inte om att peka ut människor som gör fel, vi hamnar alla i genusfällan ibland. Men bara genom att peka ut och uppmärksamma sådana situationer kan vi öka vår medvetenhet och öka möjligheterna att undvika dem i framtiden.
Som en extra bonus kom idag tidningen Kyrkfack som helt utgår ifrån dessa frågor. Ännu mer spännande, skrämmande och utmanande läsning väntar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar