Det är kyrkovalstider om nu någon har missat det. Själva valdagen är den 15 september men redan nu pågår förtidsröstningen för fullt. Och som ett brev på posten (ja, man kan också brevrösta) kommer den evinnerliga diskussionen om att de politiska partierna inte hör hemma i kyrkan. Det känns nästan som att jag är en svikare bland ämbetssyskonen om jag inte själv propagerar för att rösta på en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp, så som POSK, Frimodig kyrka (in your dreams) eller Öppen kyrka. Men ärligt talat tycker jag inte att det är så upprörande att det finns grupper som bär riksdagspartiernas namn. Och jag tycker att det är en minimal skillnad mellan att ställa upp som "Centerpartiet" (alltså partiet rätt och slätt) eller "Vänstern i Svenska kyrkan" (alltså att markera att det här är inte samma som partiet, men ändå nästan) - bortsett från den grundläggande ideologin då :-)
Jag tänker så här. Om en grupp socialdemokrater med ett kyrkligt intresse sluter sig samman och vill vara med och påverka Svenska kyrkan och fatta kyrkopolitiska beslut utifrån ett socialdemokratiskt synsätt så är det helt ok. Men jag ogillar skarpt när t ex just socialdemokraterna går ut inför kyrkovalet och säger att nu tar vi första steget till ett regeringsskifte. För kyrkovalet och riksdagsvalet hör inte ihop. Är ni med på skillnaden? Jag har heller inget emot att en sådan här grupp, exempelvis Miljöpartister i Svenska kyrkan, tar fram ett nationellt kyrkopolitiskt program, som en övergripande presentation av vad man vill verka för. Men då förväntar jag mig att de miljöpartister som ställer upp i det lokala valet inte bara anammar detta program för att det står partiets namn längst upp på pappret, utan att man också förmår transformera ner de övergripande formuleringarna till vad de konkret betyder i den enskilda församlingen.
Ofta sägs det att människorna på de partipolitiskt obundna listorna är mer kyrkliga än de som finns på de övriga listorna, och därför ska man rösta på de obundna. De som går i kyrkan ska bestämma. Det låter ju klokt. Men det är i sig inte ett skäl att rata nomineringsgrupper med sin grund i partipolitiken. För det finns ju faktiskt många på de listorna som har ett kyrkligt engagemang. Däremot borde nog dessa grupper arbeta mer med att profilera sin kyrkopolitik. Att ha ett program som bara består av vackra värderingar räcker inte. Vad vill ni med kyrkan? Jag tycker det är intressant att jämföra socialdemokraternas kyrkovalsfilm med den film som SSU har gjort. Jag tror visserligen inte att Jesus var sosse, men man har i alla fall försökt vaska fram en kyrkopolitik på biblisk grund, och de som väljer att rösta på S får en uppfattning om hur man vill styra kyrkan. Lägg märke till att varken Gud eller Jesus nämns i moderpartiets film.
Jag graderar inte eller värderar människors tro. Men jag anser att de som ska ha ansvar för församlingens ekonomi, verksamhet, personal och framför allt ansvara för gudstjänst, mission, diakoni och undervisning - bör ha någon form av engagemang i församlingen. Det är väl knappast för mycket begärt. På många håll runtom i vårt land är det inte så, och det tycker jag är mycket märkligt.
Detta handlar inte om att det bara ska vara en "elitkyrka" eller en "prästkyrka". Men någon slags grundläggande kunskap, erfarenhet och engagemang bör man ha. Annars blir det förr eller senare konflikter.
Vi vet hur det brukar bli med missnöjespartier och enfrågepartier i riksdagsvalet. Visst, det är relativt enkelt att få röster. Men sedan ställs man inför verkligheten, inför alla stora svåra frågor man inte är insatt i. Och det håller inte i längden. På samma sätt är det på många håll i Svenska kyrkan. I det lokala kyrkovalet poppar det upp missnöjesgrupper som är emot vad tidigare förtroendevalda gjort. Det kan handla om fastigheter, organisation, personalfrågor, gudstjänstformer osv. Ofta har dessa grupper inte svårt att få röster och komma in i fullmäktige, bl a på grund av det låga deltagandet i kyrkovalet. Men där ställs de inför verkligheten. Budgeten är ansträngd, kyrkoordningen sätter sina ramar för organisationen och så vidare. Vad har man att komma med då?
Tänk om jag skulle försöka bli ordförande, eller över huvudtaget styrelseledamot i ÅFF. (Ja, det är verkligen en rent hypotetisk tanke, men ändå.) Då hade jag knappast vunnit några röster på att inför medlemmarna säga: "Jag vet ingenting om fotboll. Men jag vill bestämma var publiken ska stå, jag vill ta ansvar för ekonomin och bestämma vilka investeringar vi ska göra med föreningens pengar. Och jag tycker det är väldigt viktigt att vi använder runda bollar." Låter det otroligt? Ja, visst gör det. Men faktum är att detta är vad jag hörde häromdagen, bortsett från att det handlade om kyrkovalet.
Det är bra med många olika grupper att välja på men man ska kunna ta hela ansvaret som förtroendevald. Det räcker inte med att tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar