För ett par veckor sedan skrev jag mycket här om min kaoskamp där jag rensar i skrubbar, skåp och lådor. Här ska inte finnas kvar något som inte används. Sälja, skänka och köra till återvinningen det är min stora grej i tillvaron just nu. Varför? För att det blir lättare att andas ju färre saker man har. För att göra mig själv uppmärksam på konsumtionssamhället. För att göra en liten insats genom att låta det som inte används här komma till glädje och nytta för någon annan. Listan kan göras lång. Hade jag varit 30 år äldre hade jag kunnat motivera det med att jag dö-städade. Den där genomgången av alla papper och pinaler som är bra att göra för att det ska bli mindre att ta hand om för ens vuxna barn när man hoppat ur tofflorna för gott. Men riktigt så noggrann är jag inte. Fast å andra sidan vet jag inte heller var det slutar - ju mer jag röjer desto mer väcks viljan att bli av med saker. Och man kan ju trilla av pinn som 38-åring också. Det är nog klokt att dö-städa med några års mellanrum även i min ålder.
Nå. Nu har jag inte skrivit om kaoskampen på ett tag men jag har inte gett upp. Badrummet har fått sig en omgång. Det blev en bärkasse med gamla mediciner som jag lämnat in på apoteket. (Blev helt förvånad och förskräckt i somras när jag insåg hur många som slänger läkemedel i soporna. Det är väl ett tillräckligt stort miljöproblem med alla läkemedel som kommer ut i naturen efter att ha passerat våra kroppar!!!) Har också gjort mig av med gamla handukar och lakan och annat jox. Nu närmar jag mig köksskåpen. Det lär bli en del att skänka till loppisen på församlingens adventsmarknad.
Och under tiden jag far fram som en tornado sjunger jag som vi gjorde i Kyrkans Ungdom back in the 90's "Kampen den går vidare den har bara börjat..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar