Den finns i nästan alla hem. I många hem finns det flera stycken. Ibland gömmer den sig i en låda eller ett skåp och någon gång hänger den på väggen. Men oavsett var den är så är den lika irriterande och svårgreppbar. Den suger energi utan att det märks och den har en förmåga att återuppstå nästan lika snabbt som Särimner. Jag talar såklart om HÖGEN. Högen med papper och i vissa fall små prylar, högen med sånt som ska sparas men man vet inte riktigt var. Eller så vet man men har varken tid, ork eller lust att ordna det direkt. Så det får ligga här så länge. Med betoning på länge.
Vi är ju olika, vi människor. Det finns de som är extremt välorganiserade, med etiketter och snygga fack och lådor och så. Och så finns det såna som jag. Vi som vill men som inte når ända fram. Högen representerar för mig ett slags ordnat kaos. Jag mäktar sällan med att alltid ha var sak på sin plats, men jag vet ändå var jag har det mesta. Jag vet att det där pappret finns i högen. Eller i någon av högarna. För ofta förökar de sig. Jag har haft någon slags tanke om att det är ok att ha en hög i köket med det där som är aktuellt och som snart ska kastas. Papper som inte ska in i några pärmar eller så. Problemet är bara att det blir alltmer som hamnar i den där högen. Och snart har jag en hög till på det lilla bordet vid min läsfåtölj. Och en hög ovanpå skrivaren. Och en massa småpryttlar i en stor skål. Och så vidare.
Men idag har jag tagit tag i flera av mina högar. Jag har rensat, röjt, sorterat, satt in i pärmar och inte minst slängt en himla massa saker. Det är inte ofta jag blir så effektiv men när jag kommer in i ett sånt flow då blir jag istället helt uppslukad och kan glömma bort att äta och sova. Tur då att det inte händer så ofta. Det som startade just den här uppryckningen är att jag just nu får hjälp av en arbetsterapeut att få lite ordning på mitt liv. (Stackars människa, hon vet nog inte vad hon gett sig in på.) Med ganska enkla medel håller jag på att få lite mer struktur i vardagen, och jag känner redan hur det gör att min stress minskar när jag får bättre överblick. Jag ska längre fram berätta mer om vad det innebär konkret - men i alla fall så handlar det om att jag ordnar upp papper och grejer på ett annat sätt än tidigare och som en följd av det blev det naturligt att ta tag i den mest irriterande högen. Och sedan var jag igång och rensade upp på flera andra ställen när jag ändå var i farten. Så nu är jag himlans nöjd med mig själv. Och det är ju inte så dumt, som omväxling.
Jag älskar egentligen att slänga saker, att rensa i skåp och lådor, att sortera vad som kan säljas, vad som kan lämnas till second hand och vad som ska kastas. Att sedan åka iväg till återvinningscentralen är ren terapi, en själslig detox! Det blir lättare att andas när jag blir av med saker. Maken däremot har ohyggligt svårt att skiljas från saker, och har ännu svårare att komma till skott och påbörja en rensning i förråden. Han är en sparare och jag är en slängare. Det kan stundtals vålla små konflikter. Men nu tänker jag så här att var och en får väl ta ansvar för sin skit. Så han får ha sina kassar med gamla diabilder och kläder som han aldrig kommer att få på sig igen. Det är inte mitt problem. Jag rensar bland mina och barnens grejer. Det händer faktiskt att jag kör iväg med hans grejer också utan att han vet om det. Hittills har han aldrig frågat efter dem...
Nästa projekt blir nog att ta ett rejält tag i barnens rum. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar