Kaoskampen gick idag in på etappen garderobsrensning. Jag blev förbluffad och nästan lite rädd av resultatet. Först går man i veckor, kanske månader och har lightpanik över att det är så stökigt med alla kläder som ligger inkastade i en enda röra efter allt för många mornar då man under tidspress försökt hitta den perfekta outfiten. Men den känslan är endast en stilla västanfläkt i jämförelse med äckelkänslan och det dåliga samvetet som efteråt väller in, när jag ser hur fruktansvärt mycket kläder jag har, trots att det ligger ett berg av ratade plagg på golvet. Det är vidrigt egentligen. När jag tänker på hur många medmänniskor som saknar mat, kläder och hem. När jag tänker på vilka arbetsförhållanden som råder där de mesta av mina kläder är tillverkade. När jag tänker på hur vår miljö förstörs i samband med tillverkning av kläderna. Och jag bidrar till allt detta. Men jag måste väl ändå få lov att ha lite olika kläder att välja mellan, eller?
Garderoberna är nu mer än välfyllda, de är högst tillfälligt ordnade och prydliga. Borta är:
9 par byxor
6 kjolar
3 klänningar
3 nattlinnen
4 t-shirts
9 koftor och stickade tröjor
3 luvtröjor
1 blus
1 morgonrock
1 poncho
1 par duntofflor
Allt detta har jag släpat ner till källaren där det har förenats med kläderna som försvann i förra rensningen. Nu ska de vidare till lämplig secondhand-affär, där de förhoppningsvis kan bli till nytta för någon annan.
Och själv tänker jag, som så många gånger förr, att nu är det köpstopp. Jodå, det brukar ju hålla länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar