lördag 3 oktober 2015

Vem ska jag hjälpa? Och hur?

Detta är ett långt inlägg. Orkar du inte läsa hela argumentationen så scrolla ner och läs texten under bilden.

Sverige hjälper som aldrig förr. Hela Sverige skramlar, Vi gör vad vi kan, Refugees Welcome - kampanjerna är många och viljan är god, hos de allra flesta. Så finns det de andra, de som alltid har en negativ kommentar till varje handling, som alltid vänder det medmänskliga till något negativt. Anna Lindberg skriver klokt om detta i Corren idag. Jag har funderat på detta under senare år, att så fort det uppstår en kris eller katastrof av något slag och det är insamlingar och upprop så finns det en grupp människor som alltid basunerar något annat problem som behöver engagemang och insatser. Jag kan förstå att det finns enskilda människor som har sina individuella hjärtefrågor som de konsekvent lyfter fram (såsom jag lyfter fram behovet av bidrag till diabetesforskning)  men här handlar det om att man hela tiden har olika saker som är bättre att engagera sig i. Samlar vi in pengar till A, så borde vi ge till B istället, och när vi sedan ger till B ja, då är det C som är i störst behov av hjälp. Detta handlar såklart inte om att man är ädel och vill ge stöd av olika slag till B eller C eller något annat utan det är bara ett lite snyggare sätt att paketera sin ovilja att bistå människor i nöd. Jag ska ge några aktuella exempel på detta.

Tiggarna (jag vägrar av princip att kalla dem för EU-migranter men det är en annan fråga). Ger vi pengar i pappmuggen eller ordnar härbärgen så är det fel. Det är bättre att ge pengarna till bistånd i de fattiga byarna som de kommer ifrån. Så då gör vi det, men nej, det vill man inte heller bidra till, utan då ska vi istället utöva politiska påtryckningar mot deras regeringar så att deras levnadsförhållanden förbättras. Vad som krävs är såklart insatser på alla nivåer, men olika grupper kan hjälpa till  på olika sätt. Här försöker man flytta ansvaret att hjälpa från mig som individ till hjälporganisationer och vidare till regeringen och ännu hellre EU. Det är ju väldigt bekvämt för mig att bara gå förbi den frusna mannen som sitter utanför affären och rättfärdiga mig själv med att jag inte hjälper honom genom att ge honom mina växelpengar utan att det är regeringens ansvar, det är EU som ska förbättra hans situation. Tyvärr har han hunnit både frysa och svälta ihjäl innan EU har fått något gjort. Att ge honom en tia och en kopp kaffe utesluter inte att vi också försöker påverka situationen i hans hemland.

Flyktingarna. Här dyker nya behjärtansvärda ändamål för engagemang upp lika snabbt och oundvikligt som löss i barnens hår vid skolstart. Det kommer väldigt många flyktingar till Sverige just nu. I proportion till vårt lands befolkning är det en piss i Mississippi i jämförelse med hur många flyktingar det finns i andra länder. 33 miljoner av världens drygt 60 miljoner flyktingar finns i tio länder - tio länder med betydligt sämre ekonomi och fungerande samhällsfunktioner än Sverige. Mer statistik kan man bland annat läsa här. Men i alla fall, det kommer ovanligt, för att inte säga extremt, många flyktingar hit. Då höjer man rösten - vi måste ta hand om de som redan finns här. Som om dessa människor bryr sig eller har engagerat sig för de flyktingar som kommit hit tidigare. Nej, knappast. Sedan kommer nästa uppmaning: Vi måste ge dem hjälp i närområdet. Jo, men det är ju lite som med tiggarna, de som redan kommit hit blir ju inte hjälpta av att vi skickar skor (?) till Grekland. Vi måste lägga resurserna på att stoppa krigen så att de inte flyr, så att de kan stanna kvar där i sina hemländer. Ja, det måste vi. Ändå hörs dessa röster inte sällan från människor som vill minska det internationella biståndet. Varför bryr ni er så mycket om flyktingarna, det är ingen som tänker på alla barnen i Afrika som svälter ihjäl. Jodå vi tänker på dem också, men oftast svälter de på grund av att det är krig och därför behövs bistånd till att lindra svält men också bygga fred. Gå ett steg tillbaka - just det, ni ville ju dra ner på det internationella biståndet. Och när man sedan har dragit fram alla dessa korten ja då är det dags att åter landa på hemmaplan. Det är minsann ingen som tänker på våra gamla (den viktigaste frågan verkar vara att de ska få sylt), våra sjuka, våra hemlösa, våra skolbarn. Vem ordnar en insamlingsgala för dem? Vem skramlar för dem? Den sorgliga sanningen är att hur eländigt det än kan vara för gamla, sjuka och hemlösa i Sverige så har de det bättre än många av dem som är på flykt. Myterna om hur mycket bidrag flyktingarna får är enormt många och enormt osanna. Vi har så att det räcker till alla dessa grupper. Dessutom är det många av de som idag kommer som flyktingar som så snart de fått uppehållstillstånd kommer att ta hand om de gamla och sjuka.

Precis som när det gäller tiggarna så kan vi inte ställa den ena gruppen mot den andra och den ena hjälpen mot den andra. Det behövs hjälp hela vägen. Från de akuta behoven hos dem som kommit hit, hos dem som bott 20 år i flyktingläger i Kenya, till att verka för fred och demokrati i krigshärjade länder. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något.



Det är så många som lider nöd, på min egen ort, i vårt land och i hela världen. Vad ska jag göra? Vem ska jag hjälpa? Och hur? Självklart finns det många bra sätt. Här ska jag presentera två enkla saker du kan göra. 

1. Bli medlem eller stanna kvar som medlem i Svenska kyrkan
2. Bli månadsgivare eller engångsgivare till Svenska kyrkans internationella arbete.

Svårare än så är det inte att ge hjälp åt alla ovan nämnda grupper av behövande människor, samt väldigt många fler som inte står i medias fokus just nu.

Genom att vara medlem i Svenska kyrkan ger du stöd åt det stora diakonala arbetet i hela vårt land, inte minst bland gamla och sjuka, men också bland flyktingar och hemlösa. Varje ort har sin nöd och de lokala församlingarna bistår i det sammanhang man befinner sig i. Vill du ge en riktad gåva till diakonin i en särskild församling är det alltid välkommet. Din medlemsavgift finansierar också Svenska kyrkans omfattande arbete bland barn och unga som syftar till att de ska växa upp och känna trygghet och hopp och respektera sig själva och andra. Du stöder musikverksamhet, mötesplatser och gudstjänster där människor kan finna mening och gemenskap. Du främjar Svenska kyrkans arbete för att stå upp för alla människors rättigheter.

Här kan du läsa mer om hur du blir medlem och vad ett medlemskap i Svenska kyrkan innebär.

Genom att ge en gåva till Svenska kyrkans internationella arbete (eller ännu hellre bli månadsgivare) ställer du dig bakom arbete för fred och rättvisa i hela världen. Svenska kyrkan samverkar med andra kyrkor och har därför nätverk med lokalkännedom på varje plats där hjälp behövs. Förutom akut hjälp vid naturkatastrofer och när människor tvingas på flykt arbetar man långsiktigt med att skapa förutsättningar för fred, hälsa och rättvisa. Man stöder projekt för kvinnors rättigheter, för att barn ska få gå i skolan och äta sig mätta, för utbyggd sjukvård och för hållbar utveckling. Detta sker med hjälp av våra gåvor, varje dag över hela världen. Genom sitt väl uppbyggda nätverk finns Svenska kyrkans internationella arbete med sina samarbetspartners ofta på plats redan innan katastrofen sker - och stannar kvar också när media slutat rapportera. När det gäller tiggare så arbetar Svenska kyrkan sedan länge med att förbättra deras rättigheter i deras hemländer.

Du kan läsa mer om Svenska kyrkans internationella arbete här och det finns många olika sätt att bidra. Vill du veta vad Svenska kyrkan gör specifikt för flyktingar både lokalt och globalt kan du läsa här.




 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar