Det är häftigt att betala skatt. Så sa hon, Mona Sahlin. Året var 1994 och det är nog hennes mest kända citat. Upprinnelsen till ännu en Sahlin-storm. Jag tillhör inte Monas fan club. Jag är inte helt överens med vad hennes parti står för. Men jag tycker att det här med skatt kan vara ganska häftigt. Och det behöver man inte vara socialdemokrat för att tycka. För bara några år sedan uttryckte Anders Borg samma sak. Då blev det reaktioner ifrån de egna leden. En moderat som hyllar skatterna? Det är väl inte möjligt? Jo jag tror att det inte är varken rött eller blått utan ganska svenskt, blågult kanske, att tänka att det är häftigt att betala skatt. Åtminstone när vi tänker efter. När något händer som gör att vi blir medvetna om alternativet.
De senaste veckorna har jag haft många kontakter med sjukvården. Ännu fler än i vanliga fall bör tilläggas, för jag är en av dem som lätt kommer upp i frikort för sjukvård, varje år. Men nu har det handlat om mer avancerad vård än vanligt. Det började med ont i magen och en akuttid på vårdcentralen, med provtagning, läkarundersökning och sedan remiss till akuten. Bara detta skulle ha kostat stora summor om vi inte hade en allmän, skattefinansierad sjukvård. Sedan drog det iväg. Akutsjukvård med flera olika läkare och sköterskor, smärtlindring och dropp. Kronorna tickar iväg, fast vi inte tänker på det där vi ligger på britsen. Sedan narkos, operation och post-op. Här är det högteknologiskt och avancerad, personalkrävande sjukvård. Efter det en vårdavdelning med relativt hög personaltäthet, fortsatt omvårdnad och medicinering innan jag blir utskriven. Efter ett par dagar hemma blir det ny kontakt med vårdcentralen, nya prover och ny remiss till akuten där jag blir omhändertagen och övervakad, mängder av prover tas och som kronan på verket, skiktröntgen av lungorna innan jag några timmar senare kan åka hem.
Vi svenskar har i allmänhet ingen aning om hur ofantligt mycket detta egentligen kostar. Vi gnäller ofta på väntetider och bemötande i vården. Men vi tar för givet att vi får den vård vi behöver. Och vi får den tack vare att vi betalar skatt. I ett annat land hade jag kunnat ställs inför valet om jag skulle göra en kostbar datortomografi eller inte. Om jag hade råd med den undersökning som skulle kunna förklara mina symptom. Men nu behövde inte jag fatta det beslutet utan det var läkaren som avgjorde det, som vidtog de åtgärder som behövdes för att ställa rätt diagnos. Vi behövde inte blanda in pengar och försäkringar i diskussionen om vad som skulle göras härnäst. Inte heller behövde jag vara orolig för att efteråt få hem en räkning jag aldrig skulle kunna betala. Och det allra bästa av allt är att det bemötande, den vård och omsorg jag fick, skulle vem som helst i Sverige få. Jag har en fast inkomst och lite besparingar, jag har en familj som skulle kunna hjälpa till. Jag skulle klara en saftig räkning. Men tack vare att vi finansierar den offentliga sjukvården med skattemedel skulle den som är utan inkomster ha samma möjligheter till samma vård som jag fick. Det tycker jag är häftigt.
Nu är min blindtarm ute, man har uteslutit proppar i mina lungor och vätskan som fanns där är i stort sett borta. För detta betalade jag sammanlagt 200 kr för två nätter på sjukhus. Allt annat täcktes av att jag redan innan hade kommit upp i frikortsbeloppet, annars hade det kostat 600 kr till.
Det är i de här lägena jag tycker det är häftigt att betala skatt, att vi tillsammans kan hjälpas åt för allas bästa. Det betyder inte att jag tycker att alla skatter är rimliga och nödvändiga. Men skattefinansierad vård och omsorg det är verkligen något coolt, något som vi sällan tänker på. Det är sånt som gör att jag är glad att vara svensk.
