I torsdags, den 14 november firades Världsdiabetesdagen. Den firas till minne av Frederick Bantings födelsedag, Banting som upptäckte insulinet och därför fick Nobelpriset i medicin. Världsdiabetesdagen uppmärksammas på olika sätt runtom i världen och i vårt eget land. Symbolen för dagen är en blå cirkel, en symbol som många använder som en "allmän" symbol för kampen mot diabetes att jämföra med exempelvis rosa bandet.
I år valde Svenska Diabetesförbundet att kombinera firandet av Världsdiabetesdagen med förbundets 70-årsjubileum, även om själva födelsedagen egentligen var i maj. Dagen bestod av två delar: Ett jubileumsseminarium på Hotell Sheraton under dagen och en födelsedagsfest i Blå Hallen på Stockholms stadshus på kvällen. Jag tänker berätta om de båda delarna i varsitt inlägg och börjar här med seminariet.
Maken och jag hade rest upp till Stockholm redan på onsdag kväll och kom trots tisdagens tågurspårning bara 15 minuter för sent till huvudstaden. Vi checkade in på hotellet, gick ut och åt och stupade sedan i säng. På torsdagens morgon väntade hotellfrukost, vilket aldrig är fel och sedan traskade vi längs Vasagatan bort mot Sheraton. Av begripliga skäl bodde vi inte där... En trappa upp fick vi pricka av oss, hänga in våra jackor och sedan kunde vi konstatera att vi inte hade behövt äta någon frukost på hotellet. Oj, vad man hade dukat upp! Här serverades kaffe, te, färskpressad apelsinjuice, smoothies, och diverse kakor av olika slag. Vi plockade i oss så mycket vi orkade och tog sedan plats i Drottningholmssalen. Fint ska det vara!
Efter inledning av förbundsordörande Fredrik Löndahl väntade ett pärlband av föreläsningar om diabetes. Alla var mycket intressanta, åtminstone för oss som har fokus på typ 1-diabetes, men som jag har påpekat i andra forum tycker jag det är mycket trist att det var 100% män på talarlistan. Inget ont om de enskilda männen men ur ett jämställdhetsperspektiv är det bedrövligt.
Alla föredragen går att se på webben (välj föredragshållare i vänsterkanten). Tre av dem finns speciellt kvar hos mig. Först Stig Attvalls föredrag att det aldrig är försent att förbättra sitt HbA1c (långtidsblodsocker, ett mått som används för att hålla koll på hur behandlingen fungerar) och vad som krävs för att vända en nedåtgående trend överlag när det gäller detta värde. Sedan Åke Lernmarks bidrag om Teddy-studien, om hur man kan identifiera och följa upp de barn som är i riskzonen för att utveckla diabetes. Det är särskilt intressant för oss eftersom Samuels diabetes upptäcktes eftersom han var med i en forskningsstudie, och vi har verkligen bara sett fördelar av att vara "screenade" för diabetes. Slutligen vill jag också lyfta fram Ragnar Hanås genomgång av vinsten med att använda insulinpump och cgm (kontinuerlig blodsockermätning).
Här kan man se lite mingelbilder från dagen. Jag och maken skymtar på ett par av dem.
Under dagen fanns också några av sponsorerna närvarande och visade upp en del av sina produkter. Vi tittade bland annat på blodsockermätaren Accu-Chek mobile (som jag tittade på redan i på diabetesforum i mars). Den är visserligen stor i jämförelse med den vi har men i gengäld slipper man ha en massa burkar och grejer med sig då den har inbyggt dels en kassett med lansetter dels en kassett med testremsor. Väldigt smidig att hantera och tänk att slippa lämna ett spår av testremsor efter sig vart man går. Vi tittade också på den kontinuerliga blodsockermätaren Dexcom 4. Det vore verkligen helt underbart om Samuel kunde få en sådan. En liten dosa med en sändare som sitter på magen, och sedan en kontrollenhet man kan ha i fickan eller väskan. Där kan man följa precis hur blodsockret går upp och ner, läsa av aktuellt värde och se åt vilket håll det är på väg. Tänk vad smidigt, och så skulle man slippa en hel del av alla stick. Men tyvärr är det så att allt som har med diabetes att göra styrs av upphandlingar i regionerna och landstingen. Vilken slags hjälpmedel du kan få tillgång till beror alltså på var du bor. Det gäller allt från kanyler till mätare och pumpar. Accu-Chek Mobile är för närvarande inte upphandlad i Östergötland, och när det gäller cgm tror jag inte att man får det mer än tillfälligt för att göra en utförlig blodsockerprofil. Trist. För i förlängningen kan sådana här saker hjälpa en diabetiker att hålla koll på blodsockret och slippa för samhället och individen kostsamma komplikationer i framtiden. Framför allt skulle en kontinuerlig mätare innebära frihet och livskvalitet och det är också värt en hel del för måendet.
Även vid eftermiddagskaffet möttes vi av ett dignande fikabord. Lika roligt varje gång man är på diabeteskonferens, hahaha. Vi tog för oss rejält så att vi skulle stå oss för det var långt kvar till middagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar