Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
måndag 17 oktober 2011
Den som har snopp bestämmer!
Vissa saker behöver man inte kommentera. Se bara detta avsnitt av utbildningsradions program Vem bestämmer? som gick på Barnkanalen idag.
torsdag 13 oktober 2011
Smart om film
”In L.A. nobody touches you. We’re always behind this metal and
glass. I think we miss that touch so much that we crash into each
other just so we can feel something.”
Igår såg vi filmen Crash med ungdomsgruppen. Den är så himla bra! Jag har sett den flera gånger men fortfarande ryser jag av alla tillfälligheter, alla dilemman och hur människor tvingas möta och hantera sina egna och andras fördomar.
You think you know who you are. You have no idea.
Och i samband med detta vill jag passa på att rekommendera Svenska filminstitutets hemsida, där man kan klicka sig fram till "Film i skolan" och ladda ner filmhandledningar till nästan vilken film som helst. Det är jättebra för oss som arbetar med film i ungdomsgrupper, konfirmandgrupper och liknande. Man får en utförlig beskrivning av handlingen men också lite frågeställningar att fundera kring. Igår hade jag dragit ut handledningen till Crash och läst igenom och den hjälpte mig att se nya djup i filmen.
onsdag 12 oktober 2011
Hallå hall-ordning.
Äntligen! Efter år av sökande fann jag i förrgår en tamburmajor till barnen på nätet. Jag beställde med en gång och idag kom den. Tjohej! Monterad och klar på bara ett par minuter. Stjärnan i toppen är väl sådär. Lite julgran, typ. Men det går ju att ta bort den, montera något annat, elle helt enkelt hänga en keps över den. Nu ska barnen drillas att hänga upp sina jackor. Det lär väl inte gå alldeles lysande, men man måste ju försöka. "Åååh ska man behöva göra allting själv bara för att man är sex och ett halvt år" sa ena sonen häromdagen.
Jag köpte den på Barnparadiset, men det var den sista så nu är den tillfälligt slut där. Pilutta dig, va!
lördag 8 oktober 2011
Vad har jag gjort för fel?
Var det något jag åt under graviditeten? Beror det på kejsarsnittet? Det lär ju enligt alla studier orsaka alla möjliga och omöjliga störningar hos barnen. Eller har hans säng stått åt fel håll enligt Feng Shui? Ja, jag vet inte men något måste det vara eftersom yngste sonen envisas med att bara vilja ha kall mat. Och då menar jag inte att han vill ha pastasallad, rostbiff och potatissallad och liknande. Nej, han vill ha vanlig mat, men den ska vara kall.
Det började en gång då barnen skulle få gröt och i vår familj är det lika med grötkorv (jag vet, vi är förfärliga människor). Och eftersom han är så oerhört hetsig så kunde han såklart inte vänta på att gröten skulle värmas i mikron utan bar fram sin tallrik med kall gröt och började sleva i sig. Sedan dess har det bara blivit värre. Om vi ska äta rester av t ex korv och makaroner till lunch, så får jag absolut inte värma maten. Och när vi äter middag och vi lägger upp mat på hans tallrig så ställer han in tallriken i kylskåpet för att maten ska bli kall. Och det nyaste är nu att när man frågar om han vill ha rostat bröd så ska också det vara kallt. Det vill säga, han ska ha en skiva formfranska direkt ur frysen med smör på. Hur äckligt är inte det?
Det här barnet har haft så många galna idéer ända sedan han var bebis, så jag vet inte var det ska sluta. Men jag vill bara förklara mig. Det är inte av snålhet eller elakhet han får kalla makaroner, kalla potatisar eller vad det nu är. Han bara vägrar att äta annars.
Det började en gång då barnen skulle få gröt och i vår familj är det lika med grötkorv (jag vet, vi är förfärliga människor). Och eftersom han är så oerhört hetsig så kunde han såklart inte vänta på att gröten skulle värmas i mikron utan bar fram sin tallrik med kall gröt och började sleva i sig. Sedan dess har det bara blivit värre. Om vi ska äta rester av t ex korv och makaroner till lunch, så får jag absolut inte värma maten. Och när vi äter middag och vi lägger upp mat på hans tallrig så ställer han in tallriken i kylskåpet för att maten ska bli kall. Och det nyaste är nu att när man frågar om han vill ha rostat bröd så ska också det vara kallt. Det vill säga, han ska ha en skiva formfranska direkt ur frysen med smör på. Hur äckligt är inte det?
Det här barnet har haft så många galna idéer ända sedan han var bebis, så jag vet inte var det ska sluta. Men jag vill bara förklara mig. Det är inte av snålhet eller elakhet han får kalla makaroner, kalla potatisar eller vad det nu är. Han bara vägrar att äta annars.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)