Livstetris

Det är ett himla tjat om livspusslet hela tiden och jag förstår ju vad folk menar, att det är många bitar i livet som ska passas ihop och så, men jag gillar inte uttrycket ändå. Begreppet pussel antyder att det verkligen finns en rätt plats för varje bit, och att målet på något sätt är att bilden ska bli färdig. Men det blir den ju aldrig. Den dag sista pusselbiten är lagd, då är ju livet slut.

Nej, jag föredrar Tetris före pussel. I tetris kan man åtminstone vända och vrida på bitarna och placera dem på lite olika sätt. ”Det finns mer än ett sätt som är rätt” som Mamma Mu säger.

Just nu är mitt liv som tetris som fastnat på nivå två eller tre. Bitarna faller lagom snabbt, jag kan vända runt dem och om någon hamnar lite galet är det ingen katastrof utan det ordnar upp sig ett par vändor senare. Ibland får jag vänta länge på att rätt bit ska komma men har jag bara tålamod så kommer den.

Visst vet jag att jag plötsligt kan vara på nivå arton och bitarna bara rasar ner och inget blir som det ska. Men om det blir så, får jag väl hantera det då. Nu njuter jag bara av att bitarna faller på plats, ibland av sig själv, ibland med lite hjälp. Ibland blir det ett litet tomrum, och ibland hamnar en bit inte alls som jag tänkt mig, men det är inte hela världen, det kommer hela tiden nya bitar och det blir en utmaning att hitta en plats för dem. Det är rätt spännande att leva.

First we take Berlin - then we take Åtvidaberg

Sedan ganska många år gör Åtvids församling en resa till Berlin med konfirmanderna. Resan har under åren haft lite olika innehåll, men det som absolut ingår är ett besök på Sachsenhausen, på Svenska kyrkan och en del andra "historiska" besöksmål. För dem som vill brukar det ges möjlighet att gå på en fotbollsmatch - vi snackar ju Åtvid... Nåväl, med åren har de i arbetslaget som inte är direkt inblandade i konfirmandarbetet hört alla berättelser om dessa resor och naturligtvis blivit nyfikna. I Berlin finns också en kyrka som heter Heilig Kreuz Kirche, som är ombyggd så att det ryms församlingslokaler inne i kyrkan, liknande den ombyggnad som man diskuterar att göra i Åtvids stora kyrka. Några av oss var och tittade på denna kyrka under konfirmandresan i våras och det blev något av en aha-upplevelse att se i verkligheten hur en sådan ombyggnad skulle kunna se ut. Så när vi kom hem sa vi att vi borde göra en "konfirmandresa" till Berlin med hela arbetslaget och de förtroendevalda. Det pågår just nu ett gediget arbete med att skapa underlag för det beslut som under året ska tas om Stora kyrkans framtid. Ett besök i Heilig Kreuz kan ge ett perspektiv på detta. Dessutom satsar Åtvids församling mycket pengar på konfirmandarbetet och då känns det vettigt att både arbetslaget och de förtroendevalda får uppleva det som konfirmanderna får uppleva. Därför ska vi imorgon ge oss ut på detta äventyr. En del av församlingens anställda (tyvärr inte alla) och en del av de förtroendevalda kommer att göra en "konfirmandresa" till Berlin. Upplägget är som på konfirmandernas resa, samma mat, samma boende, samma intensiva program och samma kostnad för deltagarna. Det ska bli jätteintressant och roligt. Förutom Heilig Kreuz Kirche kommer vi också att besöka en annan kyrka, som jag tyvärr inte har namnet på just nu (återkommer efter resan). Där har man valt en annan väg, nämligen att låta kyrkan förfalla men upprätthålla verksamheten. Jag hoppas och tror att denna resa kommer att vara till hjälp för de förtroendevalda som ska fatta det stora och viktiga beslutet om vår kyrkas framtid. Jag ska försöka berätta om resan när vi kommer hem, men här är i alla fall några bilder som jag tog i Heilig Kreuz Kirche i våras.

Konsten att tänka fritt

Människor som känner mig är väl medvetna om att min hjärna lever sitt alldeles egna liv. Tankarna far som kvicksilver åt alla möjliga håll och jag begriper inte själv hur jag får till alla egendomliga kopplingar, associationer och tankekedjor. Oftast vållar det dock inga större problem. Ibland blir det lite pinsamt, ibland jobbigt (inte minst för andra som ska försöka hänga med) men ibland blir det också ganska kul. Idag värmde organisten upp orgeln med att spela några takter på "Jesus bleibet meine freude", och då slår det aldrig fel. Jag kan inte höra den utan att göra kopplingen till den här underbara "skapelseberättelsen" med Galenskaparna. Knut Agnred är ju bara så himla skön. Så varsågoda, det här får bli lördagsunderhållningen.