Häromdagen var vi inbjudna till en träff på sjukhuset med andra föräldrar till barn med diabetes. Maken var tvungen att gå på ett möte med jobbet (som i efterhand visade sig vara meningslöst, det var han lite sur för) men jag gick dit och träffade föräldrarna till fyra andra små kämpar. Det blev en jättebra träff där vi delade erfarenheter med varandra, där man å ena sidan kunde känna att åh så där jobbigt har i alla fall inte vi det, å andra sidan kunde man känna att det var skönt med någon annan som förstår hur tufft det kan vara. För oss som är nya i den här situationen var det också befriande att träffa dem som levt med diabetesbarn i flera år och fortfarande står oförstående inför blodsocker som far upp och ner utan att man begriper varför. Framför allt blev det många igenkännande skratt och suckar...
Efteråt startade vi en facebookgrupp och förhoppningen är att vi ska kunna träffas med hela familjerna framöver. På en av mina nyfunna vänners facebooksida hittade jag följande:
Du vet att du är förälder till ett barn med diabetes när:
*Du använder EMLA innan du plockar ögonbrynen
*Du fick en hel natts sömn förra månaden, den natt du glömde sätta väckarklockan på 03.00
*Någon ber att få en penna och du frågar tillbaka "Novorapid eller Lantus?"
*Du kollar ditt blodsocker när du råkat sticka dig själv i fingret -synd annars på en sån stor fin bloddroppe
*Kattens favorit leksak är en tom teststicksburk
*Du ropar på ditt barn att komma och kolla blodsokret och hela familjen kommer eftersom de vet att det är middagsdags
*Du uppmanar ditt barn att äta grönsakerna efter maten, eftersom hon redan tagit insulin
*Något på TV får frågan "vilka tre saker kan du inte leva utan?" och ditt barn ropar "jag vet, jag vet! Min blodsockermätare, teststickorna och insulinpennorna!"
*Dina vänner ber dig att kolla deras barns blodsocker med jämna mellanrum för att vara på den säkra sidan
*Folk tittar underligt på dig när ditt barn är grinigt och du frågar "Är du hög?"
*Ditt barn får en kalasinbjudan och du ringer och säger "vi kommer väldigt gärna"
*På kalaset tittar ditt barn på tårtan och meddelar att den inte ser ut att vara värd ett extra stick
*Ditt barns lakan är rödprickiga efter nattliga blodsockerkontroller
*Ditt självförtroende som förälder beror helt och hållet på det senaste Hba1c-värdet
*Hela familjen slår vad om vad nästa blodsockervärde kommer att vara
*Du hittar kanyler och teststickor överallt i huset, och i bilen, och i väskan, och i jackfickorna
*Du ger ditt barn saft och smörgås mitt i natten och konstaterar att hål i tänderna i alla fall är bättre än kramper
*Dina värsta mardrömmar är utflykter och övernattningar
*Du har glömt hur det känns att få "en god natts sömn"
*Någon frågar hur det är med ditt barn - och verkligen menar det - och du bara vill gråta för att någon faktiskt bryr sig
*Du ler igenkännande åt den här lista
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
lördag 24 mars 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)