Idag har den första snön kommit, och det med besked. Till glädje för somliga och till förtret för andra. Som vanligt, alltså. Men ingen kan säga att han eller hon blev överraskad, och att det kom alldeles oväntat. Redan för några veckor sedan kom den första halkan, som en påminnelse om att nu närmar sig vintern, det är dags att sätta på vinterdäcken, ta fram mössor och vantar och skaffa en ny snöskyffel utifall att den gamla fick nog under förra vintern. Och vi fick också ordentliga varningar från SMHI.
På söndag är det söndagen före domssöndagen, och vi firar gudstjänster på temat Vaksamhet och väntan. Det handlar om att vara rätt beredd den dag Jesus kommer åter. Och eftersom ingen av oss vet när det blir, så gäller det att inte skjuta upp på förberedelserna. Men den som är redo inte vara orolig, tvärtom, då är det en dag att se fram emot.
Det är ju ungefär som med snön. Ser man bara till att ha bytt däck och ta fram snöskyffeln och ha bra kläder, så behöver vi inte vara oroliga för det första snöfallet, då kan vi bara njuta av det .
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för predikouppslaget! :-) Perfekt för en familjemässa!
SvaraRaderaPer: Lycka till med predikoskrivandet. Hoppas att du trivs i din nya tjänst.
SvaraRadera