Idag är jag så glad. Ända sedan jag blev sjukskriven i februari förra året har det varit svårt för mig att fira gudstjänst på mina lediga söndagar. Det har varit en sorg för mig och jag har saknat församlingsgemenskapen men så fort jag gått på en mässa, ja ibland har det räckt med att gå in i en kyrka, så har det triggat så mycket i mig. Jobbhjärnan har gått igång och jag har inte fått den vila jag behöver för att orka vardagen. Men idag var det en bra dag. Vi blev klara tidigt med frukosten, jag hann till och med baka en kladdkaka efteråt, solen sken och jag cyklade till kyrkan. Och det var så skönt att liksom komma hem. En fullsatt kyrka, medverkan av konfirmander och barnkör, mångfald och helighet. Jag är så glad över att ha fått vara med om det. Kanske, kanske börjar jag läka.
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
söndag 9 november 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar