Det finns så mycket att säga men jag nöjer mig med ett ord.
Tack.
Tack för all glädje du spridit.
Tack för att du var en sån där ovanlig människa som utstrålar en genuin godhet.
Tack för allt du förmedlat genom den musik du skrivit och framfört.
Tack för allt du lärt oss om meningen med livet
genom det du skrivit på facebook under den sista striden mot sjukdomen.
Tack för att du hjälpt mig hitta självförtroendet i sången.
Tack för din humor.
Tack för din finurliga klokhet.
Tack för att jag fått vara din vän och sjunga med dig.
Tack för sången på vår vigsel.
Och tack för att du tillsammans med ett par andra personer fått mig att upptäcka Vibafemba.
Den här är för dig.
Änglarna i himlen kommer att få sjunga fantastiska arrangemang tillsammans med dig!
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar