Under resan till Frankrike började jag läsa boken Fortfarande Alice av Lisa Genova. Det var en bok som jag köpte av en ren slump på semestern, dels för att det var två pocket för 69 kr och det fanns ungefär bara två titlar som jag överhuvudtaget kunde tänka mig, dels för att jag tänkte att jag måste försöka läsa något annat än deckare ibland. Jag brukar annars värja mig mot böcker av typen "ett tragiskt kvinnoöde", men det var något med den här boken som sa mig att den var annorlunda. Och när jag väl hade börjat läsa kunde jag inte sluta.
Boken handlar om Alice Howland, en framgångsrik akademiker som vid 50 års ålder får diagnosen Alzheimers sjukdom. Självklart är det en oerhört sorglig berättelse eftersom det bara kan gå åt ett håll, men samtidigt finns det mycket hopp, kärlek och ljus i boken. Den handlar om människovärde och människans värdighet, om relationer, om vad som är viktigt i livet, om att kämpa och inte ge upp, men samtidigt acceptera det som är oundvikligt.
Jag har lyckligtvis inte någon erfarenhet av Alzheimers i min närhet och kan därför inte uttala mig om hur trovärdig berättelsen är, men jag tycker ändå att boken är mycket läsvärd.
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar