Jag kan inte riktigt släppa prästen Ulla som jag skrev om häromdagen, hon som tycker att det är så hemskt med synd och blod och Guds rena lamm. Jag blir fortfarande inte kvitt känslan att det måste vara ett skämt, att någon skrivit detta i hennes namn. Inte kan det vara på allvar? Nå, några reflektioner vill jag ändå göra, medan jag sitter och vaktar sonen i badkaret. För det första tänker jag (i min iver att trots allt göra en välvillig tolkning) att hon nog till viss del säger vad ganska många tycker, men att hon säger det på ett ovanligt märkligt, för att inte säga obegåvat sätt. För visst är det många präster och musiker som väjer för psalmer och bibeltexter med alltför mycket blod och syndiga människosläkten. Men ingen annan skulle väl drömma om att argumentera på det här viset. Själv kan jag önska att vi fick fler, inte ersättande utan kompletterande sätt att tala om synden. Men då krävs ju att vi först gör just det – talar om synden. Men en del av Ullas tankegångar kan man inte ens hur mycket man anstränger sig, förklara eller förstå. I vilken värld lever den som säger att det inte finns någon fallen skapelse???
För det andra blir jag som jag skrev tidigare, så trött när jag ser alla som så fort de möter en kvinna som uttrycker ”dålig” teologi, börjar harva på om att detta är ytterligare ett bevis på att kvinnor inte kan/ska/bör/får vara präster. Hur många män finns det inte som uttrycker lika ”dålig” teologi? Jag vet flera. Men de blir avfärdade som allmänna korkbollar, det är ingen som hävdar att deras åsikter och beteende är en anledning till att ifrågasätta alla prästvigda män.
Nu är Ulla i alla fall anmäld till domkapitlet, så får vi se vad som händer. Undrar förresten om det var några präster som kom en timme för sent till gudstjänsten igår. Det var väl förra året som en präst missade sommartiden och kom försent. Han blev också anmäld till domkapitlet men det blev ingen åtgärd som tur var.
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
måndag 28 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar