Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
Jag vandrar genom intighetens land
med tomhet och vemod hand i hand.
I sanden bakom mig syns inga spår
och ingen vet vart vägen går.
Ett håglöst trampande dag efter dag
är allt som finns kvar av det som en gång var jag.