måndag 14 oktober 2013

Dilemma på tåg

Åker tåg idag. Jag gillar verkligen det. Kanske för att jag gör det så sällan så mitt dagliga liv inte påverkas av förseningar och annan tågrelaterad frustration.

Jag bokade avsiktligt en plats vid mittgången för att jag obehindrat skulle kunna gå till bistron och toan. Så klev jag på tåget och bakom mig kom en stooor kvinna som hade fönsterplatsen bredvid min. Jag flyttade mig så hon skulle komma in men då säger människan "Du kan sitta innerst för jag ska ändå ut och springa en del." Jaha. Ok då.

Hon har inte lättat från sätet en enda gång. Nu sitter hon och toksover och här sitter jag instängd. Vanvettigt kissnödig. Och ångrar min mjäkighet.

lördag 12 oktober 2013

Några tankar om Jesus och Muhammed

Det lider mot ärkebiskopsval. Och vi är många som lider. Den här typen av stora händelser inom Svenska kyrkan har en tendens att urarta på många sätt. Det är få som talar för de olika kandidaterna men desto fler som kritiserar, totalsågar eller förlöjligar en eller flera av dem. Inget annat att vänta, det är så diskussioner i och om kyrkan förs idag. Och fördämningarna brast fullständigt i veckan när en präst och ledamot i kyrkomötets läronämnd valde att lämna Svenska kyrkan, då utfrågningarna av de fem kvarvarande kandidaterna blev den droppe som fick hennes redan fulla bägare att rinna över. Detta öppnade för en flodvåg av ifrågasättande av Svenska kyrkans teologi, och av biskoparnas teologi. Med all rätt.

Jag säger verkligen inte att alla de som ifrågasätter vad olika kandidater står för har fel, för utan att vara vanvettigt fundamentalistisk eller konservativ så tycker nog även jag att det inte så sällan blir lite väl vaga svar på enkla frågor.  Den här gången har diskussionen kretsat kring frågan "Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?" På denna fråga kan fyra av fem kandidater inte svara ja. Det är ju så att man baxnar, och om Jesus hade legat kvar i sin grav så hade han roterat värre än en elvisp.

Egentligen tycker jag, som också en av kandidaterna säger, att frågan är ointressant. Jag tycker det finns betydligt mer relevanta frågor att ställa till de som är potentiella ledare för Svenska kyrkan. Men ändå visade det sig att det ointressanta blev synnerligen intressant. Varför kan man inte svara? Är man så rädd för att stöta sig med andra? Rädd för att anklagas för att se ner på andra religioner. Jag begriper det bara inte. Det handlar ju om synnerligen välutbildade teologer.

Jag räknas nog som en ganska liberal kristen, liberal teolog, liberal präst. Men skulle jag fått denna fråga så skulle jag utan att tveka svara ja. Och jag skulle egentligen inte behöva utveckla svaret mer än så men det räcker ju med att titta på vad Jesus respektive Muhammed säger om sig själva. Muhammed säger sig vara Guds profet/sändebud. Jesus säger att han är Guds son. Ja - Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed. Och en av de mest fundamentala trossatserna i den kristna tron är att Jesus inte bara är Guds son, han är Gud, Gud blev människa i Jesus, Jesus är Guds ansikte på jorden. Ja - Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed. Jag skulle inte tveka att säga det ens om jag var omgiven av hundratals skäggiga mullor. Det är ju hela grunden i min tro. Och att säga det innebär inte att jag säger någonting nedsättande om islam, om Muhammed, om muslimer. Det är en rak fråga - ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed. Ja. Svaret från en präst i svenska kyrkan kan inte vara något annat. Om sedan Muhammed också ger en sann bild av Gud, är en annan sak. Men Jesus talar inte om vem Gud är. Han är Gud. Det är vår tro. Om vi inte kan säga det tycker jag att vi kan lägga ner, släcka lampan och gå hem.

fredag 11 oktober 2013

Nu tar jag ner skylten

Förra året var det krig på de erikssonska ägorna. Det var jag mot sniglarna. Resultatet talar vi tyst om. Min strategi var att patrullera, plocka slemkräken i en plastpåse och sedan avliva dem genom nedfrysning. Det var den minst äckliga metod jag kom på. Och den hade funkat ypperligt om inte min fiende varit så talrik. När jag en kväll hade gått varv efter varv i trädgården och med lätthet fått ihop 300 st, och de ändå fortsatte att välla fram likt konfirmander när det vankas fika, då gav jag upp.

I år valde jag en annan taktik, och när det nu är dags att ta ner skylten kan jag konstatera att mördarsniglarna må vara en plåga värre än Egyptens gräshoppor men de är både läskunniga och lydiga.